Det är inte mig det är fel på

Vafan!

2009-09-13T19:47:00.002+01:00

Ska lägga ner den här bloggen nu. En gång för alla. Den har ju blivit invaderad av kinesiska, japanska och malaysiska pirater. De härjar vilt bland kommentarerna utan att skämmas det minsta. Så kan vi inte ha det. Inte alls. Misstänker att de sprider dynga och struntprat också de där piraterna. Bland MINA kommentarer. Nä, dags att stänga ner butiken.

Han börjar bli bitig...

2009-04-28T09:14:00.005+01:00

...och jag pratar inte om Janne.

Men kom igen!

2009-04-13T21:25:00.004+01:00

Asså, vad är egentligen grejen med den här bloggen? "Jo, den suger", är svaret ni alla ska skrika tillsammans i kör. Jag är medveten om det, tro mig. Inget att skylla på förutom att jag drunknar i saker att göra. Är det inte uppfostring av hund så är det körlektioner, sen är det slutspurt i skolan med ex-jobb samtidigt som distanskurserna ska läsas, och sen var det jobbet på ICA också och hundkursen varje lördag. Fritid, I think not!

...

2009-03-31T07:04:00.001+01:00

Poolio, Krumbuktu och Smogge, ha ha!

Bitter? Jag?

2009-02-28T11:35:00.002+01:00

Vad är en klassfest i Eskilstuna när man kan vara hemma med förkylning och en hund med diarre? Försök toppa det ni!

En liten utmaning.

2009-02-18T09:13:00.003+01:00

Jag har blivit utmanad av Kajsa...

Regler:
- Gå in i mappen “Mina bilder”.
- Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden.
- Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den.
- Utmana sex andra personer och länka till dem.

Brukar ju tycka att de flesta utmaningar är rätt anus, men den här kände jag för att göra. Blev så nyfiken på vilken bild jag skulle hitta, om den skulle vara tillräckligt barntillåten för att läggas upp på bloggen. Det var den.

Midsommarafton i ett iskallt Järvsö tillsammans med mamma, pappa, morfar och Janne. Märk väl hur jäkla fotogenisk jag är. Tror jag ärvt den egenskapen från mannen till vänster på bilden, min käre far, som även han ser strålande ut på denna bild, inte alls ängslig eller så! Den enda som faktiskt ser normal ut är Janne. Tänk vad skenet kan bedra va, alla vet ju att det är jag som är den normala, inte Janne. ALLA vet det faktiskt!

Snart.

2009-02-13T14:45:00.002+01:00

Snart ska jag skriva ett inlägg i den här bloggen. Jo det är sant! Ett inlägg kommer att dyka upp i DEN HÄR bloggen, tro det eller ej.

Snart.

Jullov.

2008-12-23T11:13:00.003+01:00

Jag tror att den här bloggen har tagit julledigt. Eller tror och tror. Jag har insett att bloggen har bestämt sig för att ta julledigt. Inte mig emot eftersom jag har haft massor av annat att tänka på än att skriva intressanta blogginlägg.

Jag har blivit moster till en liten Vilmer.

Jag har varit på vinterbröllop och sett en av mina äldsta vänner gifta sig.

Jag har hållit ett bejublat tal på ovanstående vinterbröllop.

Jag har scannat julskinkor och sill på ICA Kvantum i alldeles för många dagar nu.

Jag har handlat julklappar i mängder. Det här året också!

Och om en vecka kommer den här liraren hem till mig, vilket kräver en hel del förberedelser.

Sigge.

2008-12-03T23:24:00.006+01:00

Här är den lille sötnosen. Sigge ska han heta.

Jag ska bli mamma.

2008-12-01T15:28:00.004+01:00

Nej nej nej, jag är inte gravid, inga barn vare här.

Jag ska bli matte till en vovve!

Äntligen har en av mina drömmar slagit in, har ju gått och funderat på det här länge länge, och nu är det äntligen dags. Idag har jag tingat en liten röd-vit amstaffhane som jag antagligen kommer att hämta hem runt jul någongång. Känns så kul och såååå nervöst. Har ju aldrig haft hund innan så funderingarna och frågorna är många, men det ska bli underbart kul! Om några veckor kommer bild på den lilla sötnosen!

Svårt att sova?

2008-11-17T08:49:00.003+01:00

Läs några sidor i den här "bad boyen" så ska du se att du sussar sött inom några minuter.

Vilken osis.

2008-11-13T18:45:00.003+01:00

Måste träffa Lisa och dricka öl. Verkligen jättetrist att det inkräktar på min studietid. Riktigt otur där.

Nu kör vi!

2008-11-13T16:10:00.002+01:00

Idag ska det fanimej ske!

Jag syftar på allt skolarbete som jag har skjutit upp in i det längsta, idag ska jag sätta igång! Jag har bänkat mig framför datorn. Jag har öppnat upp ett nytt tomt word-dokument. Jag har anteckningar och annan relevant information som jag behöver. Det saknas bara ett moment - att kickstarta igång hjärnan. Hur var det man gjorde nu igen?

Kaffe?
Droger?
Elchocker?

Har jag vaknat?

2008-11-10T08:37:00.002+01:00

Sitter på tåget till skolan och vaggas sakta men säkert till sömn. Brukar inte sova så djupt men denna morgon är jag extremt trött och vaknar inte till lika ofta som jag brukar göra. När jag dock vaknar till helt, väl framme i Eskilstuna, är det första jag ser ute på perrongen en kille i hög hatt och frack. Bredvid honom står någon och jonglerar. Jag tycker mig också höra någon form av galen cirkusmusik spelandes.

Vad fan är det fråga om? Drömmer jag fortfarande? Har jag hamnat i Alice i underlandet?

Nej, nej och nej! Tydligen så är det cirkus cirkör som har kommit på den briljanta idén att störa morgonfriden med något slags jippo. Förutom att jag rent ut sagt hatar allt som har med cirkus att göra, har jag även problem med äckligt energiska människor tidigt på morgonen. Och obehaglig cirkusmuisk. Och människor med hög hatt. Jag har problem med de mesta som försiggick på Eskilstuna tågstation helt enkelt.

Börja jonglera och spela trumpetmsuik på morgonen, hur vågar de!!!

Just ja...

2008-10-17T10:59:00.004+02:00

...vi har skaffat en ny dator också.

Vi kallar den Mac-Pc.

I just den här modellen är det bara själva klistermärket som är Mac. Men ändå.

Titta så fin!

2008-10-15T09:52:00.003+02:00

Idag fyller jag år. Hela 28 år blir jag. Lite ångestladdat eftersom jag inte vill bli äldre, MEN jag har redan fått en present som har gjort att ångesten lämnat min kropp.

En i-pod!

Titta så fin den är. Och grön såklart.

Jag har gjort ett test.

2008-10-06T16:36:00.003+02:00

Jag fick nys om det här personlighetstestet och var bara tvungen att prova. Det är alltid så kul att se om sånt här stämmer och i det här fallet gör det verkligen det. Klockrent.

Min personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa mig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Only one will survive.

2008-10-02T12:06:00.004+02:00

Jag har fått Cocillana-Etyfin.

Det är starka grejer det.

Nu ska jag fanimej ta död på den här hostan en gång för alla. Det är hostan eller jag.

...

2008-09-30T12:39:00.004+02:00

Jag tror att jag ska ändra titeln på den här bloggen. Det ÄR fan mig det är fel på. Alltid är det nåt, just nu hosta och åter hosta som håller mig vaken hela nätterna. Kanske borde starta någon form av "fråga doktorn tema" här på bloggen eftersom jag alltid tycks vara sjuk på något sätt, "Fråga sjuklingen" kan bli det nya bloggnamnet. Ni frågar mig om allt som har med sjukdomar att göra och jag delar med mig av min långa erfarenhet och utomordentliga expertis på området. Jag kommer att fungera som en slags sjukvårdsupplysning. Det här kan ju bli en riktig succe, jag har det på känn. Tror att jag ska avsluta varje inlägg med att gnälla över någon av mina krämpor också, typ såhär:

Dagens irritationsmoment: Jag är trött på att låta som en alkis. Sanna Bråding, du kan hämta tillbaka din röst vilken dag som helst nu.

Hjälp.

2008-09-28T15:41:00.001+02:00

Jag har en röst igen.

Den är inte min egen.

Den är Sanna Brådings.

Tyst var det här.

2008-09-27T19:27:00.003+02:00

En hel dag utan röst och jag börjar få panik.

Jag älskar ju att prata.
Jag MÅSTE få prata.
Mycket och ofta.

Den enda som uppskattar min, förhoppningsvis tillfälliga, stumhet är Janne. Äntligen får hans öron en chans att vila och återhämta sig från mitt vanliga okontrollerade pladder.
Men seriöst, hur länge ska det här sitta i? Någon som varit med om något liknande? Ska jag behöva åka till skolan på måndag helt stum?

Borttappad röst sökes.

2008-09-27T10:37:00.003+02:00

Jag har tappat min röst. Det hände igår ute på krogen. Successivt försvann den under kvällen. Jag försökte leta efter den på toaletten, vid baren, i mitt vinglas, men den var helt borta. Nu undrar jag helt enkelt om det kan vara så att någon rätt och slätt stal min röst. Det är någon som har vaknat upp idag med MIN röst vid sin sida. Kan det vara så jävligt?

Jag får i alla fall inte fram ett endaste ljud, förutom väsningar och viskningar. Jag har förvandlats till Gollum från Sagan om ringen. Usch och fy. Jaha, får väl tillbringa helgen med att försöka skaffa en ny röst. Var ju rätt förtjust i min gamla, men vad göra.

Förskola?...Jaså, högskola.

2008-09-26T13:53:00.006+02:00

En av de tre kurser jag läser just nu heter Recycle Design. Den handlar om hållbar utveckling och hållbar design. Visst, det låter väl rätt intressant tänker ni.

Think again.

De uppgifter vi får i den här kursen får mig att fundera över vad jag egentligen utbildar mig till.

Skrotnisse?
Dagisfröken?
Uppfinnare?

Ja, en kombination av alla de tre tror jag faktiskt. Hittills har vi tillverkat en leksak av gammalt skräp som vi kunde hitta hemma, och så har vi även gjort en skrotskulptur, givetvis av skrot, som ger ifrån sig ljud av något slag. Låt mig påminna er om att detta är en högskolekurs på högskolenivå.

Och jag bygger skit av skrot.

Så här ser i alla fall mina två "konstverk" ut:

Detta är min leksak. En igelkott som är gjord av en gammal tröja och gamla axelvaddar.

Och det här är min underbara skrotskulptur. Om ni nu inte ser det uppenbara så är det ett vindspel gjort av konservbukar, lock och bjällror.

Om ni också känner att ni vill bygga skit av skrot, passa på att söka kursen Recycle Design snarast. Helst innan den läggs ner.

Tell me something I don't already know.

2008-09-14T09:47:00.003+02:00

Enligt Aftonbladet så är platt-tv:n död.

Avliden.

Borta.

Passé.

Som om jag inte redan visste det. Jag har vetat att denna dag ska komma. Dagen då platt-tv:n skulle dö. Det är därför jag struntade i att köpa en platt-tv när den först kom ut. Onödigt, tänkte jag, den kommer ju ändå dö snart. Skönt för mig nu att jag slipper ha ett lik till tv hemma som alla ni andra suckers säkert har. Nä, den typ av tv som är inne nu är faktiskt "ICA MAXI-tv:n", den är väldigt het. Och som av en ren händelse råkar det just vara en sån tv som står hemma hos mig. Tänka sig va. Inte bli avundsjuka nu, ni är välkomna över vilken dag som helst för att se på det lilla underverket.

Länge leve "ICA MAXI-tv:n"!

Hur länge kan man vara sjuk egentligen?

2008-09-10T09:03:00.003+02:00

Jo ni, det ska jag berätta för er.

Man kan tydligen vara sjuk hur jävla lång tid som helst!!!

Är trött på det här nu. Har varit sjuk sen i lördags, eller fredag kväll snarare. Jag har fått influensan som djävulen uppfann. Modern av alla andra influensor där ute. Den har jag fått. Det speciella med djävulsinfluensan är att den låter mig uppleva ALLA de olika stadierna i en rejäl förkylning. Det började med ont i kroppen och feber. Sedan kom snoret. Efter det satte värken i bihålorna igång. Sedan halsont och hosta. Och nu är snoret tillbaka igen. Min näsa klarar inte fler Lambi, den byter snart skinn i ren protest.

Om en månad ungefär fyller jag år. Jag önskar mig ett fungerande immunförsvar. Seså, se till att fixa det åt lilla mig.

The Black Cab Sessions.

2008-08-15T10:37:00.001+02:00

Är det inte skönt så säg...

2008-07-27T20:54:00.002+02:00

...att sola sig.

När man som jag jobbar i en matvarubutik belägen nere i ett garage mitt i högsommarvärmen, är det lätt hänt att man blir en aning bitter. Bitter på grund av de brunbrända kunder som beklagar sig över hettan utomhus, och bitter på grund av att man själv missar de få härliga sommardagar som det här landet har att erbjuda. Idag har jag dock inte varit bitter. Idag har jag äntligen fått ta mitt första dopp här i Sverige.

Så skönt.

Så efterlängtat.

Problemen hopar sig.

2008-07-18T12:20:00.003+02:00

Jag håller på att bränna hål i huvudet av allt tänkande, hjärnan kokar över snart tror jag. För er som inte vet så har jag muchos problemos med min lägenhet. Eller själva lägenheten är det inget större fel på alls, den är min älskling, det är kostnaden för lägenheten som är problemet. Den har blivit alldeles för dyr för mig, jag är ju ändå bara en enkel student utan gömda förmögenheter. Jag är trött på att behöva låna pengar varje månad för att gå runt ekonomiskt, jag är trött på att behöva tänka på pengar hela jäkla tiden, jag är helt enkelt trött på att vara en fattig kyrkråtta. Hur jag än vrider och vänder på det så inser jag att den enda utvägen är att sälja lägenheten. Och det är här de riktiga problemen börjar. What the hell, varför inte göra en lista för att riktigt klargöra mitt dilemma.

Problem nummer 1 - Hitta en ny lägenhet.
Att detta skulle vara svårt visste jag redan från början, men så här svårt......give me a break! Att köpa en billigare bostadsrätt är nästintill omöjligt, skillnaden på månadskostnaden blir bara marginell. Hyreslägenhet kräver att du stått i bostadskö i miljoner år. Jag har stått i en vecka, så jag kanske kan få 2 kvm under en stubbe i skogen vilket inte fungerar eftersom jag är allergisk. Janne har däremot stått i fyra år, så jag tänkte att det här kommer nog lösa sig, men icke då. Det finns jävlar som stått i den här kön sen 1989!! Hallå, dags att ta en lägenhet nu kanske efter en sisådär, få se nu, tjugo år!! Jisses! Det som återstår sen är väl andrahand och det orkar jag inte ta itu med ännu. Just nu spelar vi vårt "fålägenhetviakontakter"-kort, det borde inte ta så lång tid, vi har en kontakt.

Problem nummer 2 - Eventuell vinst på min lägenhet.
Jag kommer antagligen att få i alla fall en liten vinst när jag säljer min lägenhet. Vinst är lika med problem i CSN-land.

Problem nummer 3 - CSN-land.
CSN-land har helt egna regler. Kungen och drottningen i CSN-land borde störtas. Att ingen har gjort det ännu är för mig ett mysterium. I CSN-land kan man låna pengar av kungaparet, haken är att man inte får tjäna för mycket andra pengar samtidigt, då blir kungaparet inte glada alls. Om man tjänar för mycket andra pengar får man genast betala tillbaka summan plus ränta till kungaparet, helst inom en vecka, då blir de glada igen. På sommaren får man inte låna några pengar alls av kungaparet, då ska dom ha pengarna själva till att åka på semester. Om du då bestämmer dig för att jobba och tjäna ihop egna pengar för att klara dig, ja då retar du upp kungaparet så till den grad att du inte får något mer lån sen till hösten. Du har redan tjänat din beskärda del under det här året heter det då - inget mer lån till dig!

Problem nummer 4 - Studera utan lån.
Eftersom jag inte kommer kunna ta varken lån eller bidrag under hösten måste jag alltså jobba. För att få in tillräckligt med pengar måste jag jobba ganska mycket.

Problem nummer 5 - Studera på annan ort.
Jag är inte som alla andra. Jag studerar i Eskilstuna. Att åka till Eskilsuna varje månad kostar cirka 2500 kr. Jag brukar ta extralån för det. I höst blir det inget lån.

Problem nummer 6 - Dygnet har bara 24 timmar.
Jobba heltid. Plugga heltid. Pendla fram och tillbaka till skolan. Sova. Äta.
Det kan gå. Kanske.

Problem nummer 7, 8, 9 och 10 - Följdproblem.
Det finns givetvis en hel massa följdproblem til ovanstående problem som kommer att dyka upp framöver. Körkortsplanerna är ett exempel. Har svårt att se när jag ska få tid eller råd att fullfölja de planerna. De andra följdproblemen tänker jag ignorera så länge.

Så, nu har jag ventilerat. Intressant läsning för er? Antagligen inte, men som sagt, jag har fått ventilera en aning. Nu ska jag gå och dränka mig lite och sen äta.

En fråga.

2008-07-07T08:51:00.000+02:00

Vart tog min bränna vägen?

På jakt efter solen.

2008-06-28T08:18:00.002+02:00

Nu packar jag ihop mina grejer ock åker till varmare breddgrader. Kreta närmare bestämt. En vecka ska det stekas och solas.

Medan jag är borta så kan ni njuta av den svenska 15-gradiga sommaren. Håll till godo!

Sisådär.

2008-06-18T13:38:00.002+02:00

Ja, det gick väl sisådär med min vattentäta plan och jag har mig själv att skylla. Jag står fortfarande fast vid att själva planen i sig är genialisk, jag utförde den inte på rätt sätt bara.

1. För det första bjöd jag hit EN person, bara det är ju idiotiskt.

2. För det andra drack jag nog mer vin än mitt offer, inte bra eftersom jag då blev för ärlig och sa saker som, "Nä, du passar faktiskt inte så bra i den där", stupid stupid stupid!.

3. För det tredje, och det här är faktiskt inte mitt fel, dök Janne upp som gubben i lådan och slängde i massor av egna gamla kläder i kartongen.

Vad är du kontentan av allt detta? Jo, jag har nu inte bara en kartong med kläder/väskor/skor, jag har två!
Är jag glad? Nä, inte speciellt!
Nu ska jag skänka skräpet till Röda korset tänkte jag. De tar i alla fall emot grejerna.

Ut med det gamla.

2008-06-14T22:13:00.006+02:00

Vad gör man en lördagkväll om man är alldeles ensam?

Man rensar.

Jag har rensat igenom typ allt som går att rensa igenom. Mest kläder. Jag har slängt fyra stora kassar med skit som inte går att kränga till någon. Jag har dock sparat en hel kartong med kläder/väskor/skor som jag tänkte försöka tvinga på någon. Det är fina saker så jag kanske inte behöver tvinga på någon grejerna, men om så är fallet har jag en utmärkt genomtänkt plan att ta till. Jag tar över några kompisar, bjuder dem på vin och åter vin, sen låter jag dem kolla igenom grejerna. Om planen fungerar som den ska så har mina kära vänner tappat omdömet så till den grad att de tar emot vilken jäla skit som helst. De kanske till och med börjar slåss om sakerna. Åh, planen är så genialisk och så vattentät, den kan bara inte misslyckas. Uppdatering följer......

Going back to my roots.

2008-06-14T12:16:00.004+02:00

Jag höll på att få en mindre chock när jag vaknade i morse och såg mig själv i spegeln.

Jag var mörkhårig.

Alldeles väldigt mycket mörkhårig.

För en kort stund hade jag glömt bort att jag faktiskt var hos frisören igår och färgade håret. Det tar ett tag att ställa om sig. Nu är jag i alla fall tillbaka till mitt vanliga mörka jag igen. Sister darkness är mitt nya smeknamn från och med nu. Så här ser jag ut nu:

Hört på nattbussen.

2008-06-14T02:10:00.003+02:00

- Tjena tjena tjejen!
- Hej hej.
- Har inte jag hejat på dej förut?
- Jo, det e möjligt, jag e lite full.
- Det e ja med. Men du, alla är vi apor på nåt sätt eller hur?
(Hur detta hade med något att göra är ett mysterium)
- Jo på nåt sätt är vi väl det.
- Ja, vi klättrar på livets träd liksom. Som apor. Vi klättrar tillsammans. Du och jag.
Tjejen börjar nu skruva på sig lite besvärat.
Killen tar sats igen: - Alltså jag får så sköna tankar när jag e full.
- Du kanske borde va full hela tiden då?
- Ja, jag brukar va det och så reser jag lite till sköna ställen med buss och så.
- Du, nu måste jag av.
- Vi kanske kan ta en öl nån gång då?

Knäpptyst.

Freedom of speech.

2008-06-11T10:47:00.004+02:00

Igår hände något lite out of the ordinary. Jag såg HELA fotbollsmatchen mellan Sverige och Grekland, och det utan att dö av tristess. Jag tror inte ni förstår vidden av det hela, jag såg alltså BÅDA halvlekarna, efter varandra! Det mest intressanta är att jag hade trevligt under tiden, jag tyckte matchen var rätt underhållande. Efter lite funderande har jag idag kommit på varför. Svaret är tjejer. Jag såg matchen med endast tjejer. Jaha tänker ni, so what! Men icke, de har en betydande roll, tjejerna. För en gångs skull fick jag prata och kommentera fritt under matchens gång utan att någon ville sätta munkavel på mig. Jag kunde lugnt hålla ett mindre föredrag om att grekerna säkert blivit speciellt framavlade i en enslig grekisk bergsby bara för detta speciella fotbollsändamål. Om ni missade det så kan jag meddela att de var enorma jättar, direkt tagna från det antika Grekland. Det enda som fattades var toga, krans och gladiatorsandaler, scary! Jag kunde också uttrycka mitt medlidande för den grekiske målvakten efter han släppt in det andra målet (nä, stackarn han ser helt gråtfärdig ut) utan att höra suckar och stön. Jag fick helt enkelt babbla fritt i 90 minuter i sträck utan att någon sa till mig. Tänk vad lite yttrandefrihet kan göra va.

Utmaning.

2008-06-06T13:59:00.003+02:00

Jag har blivit utmanad av Kirsi. Brukar inte vara överförtjust i sånt här dravel, MEN en utmaning måste man anta. Så är det bara.

Regler: Svara på frågorna om dig själv. I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare. Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta.

1. Vad gjorde du för tio år sedan ? Ja, låt se, då var jag 17 år alltså. Jag bodde i Solna och gick väl andra året i gymnasiet, hade säkert ångest och var orolig över något som kändes väldigt viktigt just då. Var nog olyckligt kär då också tror jag.

2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag.
Sola nere vid vattnet - check!
Laga god lunch för en gångs skull - check!
Ta boskapståget (läs pendeltåget) ut till Nynäshamn för att hälsa på syrran - snart.
Grilla - senare.
Dricka öl - ännu senare.

3. Godis jag gillar. Choklad, choklad och så var det det där som heter, jo, CHOKLAD!

4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär. Bränna pengarna allt för snabbt antagligen. Nämen, leva the good life med allt vad det innebär.

5. Städer som jag bott i. Stockholm och Sydney.

Jaha, så ska man utmana vidare också. Usch, nu känns det väldigt mycket som ett kedjebrev men men, jag utmanar: Lillmes, Husflugan, Robinoflocksley, Lina och Kajsa.

Hick.....hick.

2008-05-31T22:14:00.004+02:00

Bör man vara orolig om man har hickat nonstop i en kvart? För det har jag nu. Det måste vara någon form av försenad fyllehicka från gårdagen. Skiten vill inte ge med sig, jag blir tokig. Och NEJ Janne, det blir inte bättre av att du berättar om mannen som har hickat i tjugo år och fortfarande håller på. Och NEJ, du får inte skrämma mig. Jag ska klara av det här själv. It's me against the hickup.

Immunförsvar vadå?

2008-05-28T11:07:00.004+02:00

Jag har fått en böld i halsen. Tillsammans med den har jag fått feber.
Av det har jag dragit slutsatsen att jag är lite vissen.
Det är tråkigt att vara vissen.

Ljuv musik.

2008-05-27T14:18:00.000+02:00

Personal space.

2008-05-25T23:06:00.002+02:00

Det är nåt obehagligt det här med att vara nära människor man inte känner. Jag tänker främst på kommunala färdmedel som buss och tunnelbana då jag alltid tycker att folk lyckas komma för nära inpå. Alltid är det nån jävel som sätter sig så jäkla nära att hans eller hennes arm eller ben snuddar vid en, eller i värsta faller gnider mot en hela resan. I hate it! Står inte ut! Om vi lägger på folks äckliga kroppslukter på det så är paniken ett faktum. Blev senast för någon dag sedan inträngd mot bussfönstret av en kvinna, hon luktade inte illa men var osmaklig ändå. Det var som om jag var helt osynlig för henne, när hon slog sig ned på sätet bredvid mig satte hon sig PÅ mig. Hur jävla sjukt är inte det?! Inte sa hon förlåt heller utan fortsatte lugnt resan med sitt ben fastklistrat mot mitt. Mysigt? Nä, skulle inte tro det. Själv såg jag säkert väldigt komisk ut för de som såg mig ute från gatan. En tjej helt pressad mot bussfönstret med panik i blicken. "Släpp ut mig! NUUUUU!"

Dagens i-landsproblem.

2008-05-22T19:17:00.002+02:00

Jag vet inte hur många gånger det här har hänt mig. Jag går in på H&M och hittar ett snyggt klädesplagg, i detta fall en grymt snygg klänning, men tråkigt nog finns den inte just i min storlek. Eftersom det finns ett antal H&M-butiker i Stockholm så kan man ju tycka att det borde vara rätt lätt att hitta det snygga plagget igen, i en annan butik, i rätt storlek. Think again! Det är ju förifan omöjligt att hitta plagget man letar efter i H&M:s butiker. Att gå in i en H&M-butik är som att äntra en stor djungel, en djungel av kläder. Jag var säkert inne i sju olika butiker, men lyckades inte hitta klänningen någonstans. Den fanns inte ens i fel storlek. Den fanns helt enkelt inte alls. Tänkte då istället att jag skulle vara smart och beställa den fån nätet, men se det gick inte heller, där var den helt slut. Så nu bär jag sorgeband. I minst en vecka.

Nödstopp.

2008-05-21T22:20:00.003+02:00

När jag skulle upp från tunnelbanan idag så hade någon lustig jävel bestämt sig för att trycka på alla nödstoppknappar som fanns tillgängliga. BÅDA rulltrapporna upp stod stilla. Såklart är det de längsta jävla rulltrapporna också. Säkert en hel kilometer lång. Eller nåt i närheten av det. I alla fall börjar jag gå uppför monstertrappan där varje trappsteg är typ en halvmeter högt. Jag går ut starkt, kör om en kvinna (kan ha varit en äldre tant också men det är oviktigt) och känner mig ganska kaxig faktiskt. Det här kommer gå som en dans. När jag avverkat lite mer än hälften av trappan är jag inte lika optimistisk. Jag är inte ett dugg kaxig heller. Jag är ett vrak! Ett vrak som skulle behöva en syrgasmask. Mina ben har drabbats av någon form av nödstopp och beter sig underligt. De vill göra allt annat än att bära mig uppåt. När jag äntligen når slutet av trappan har jag blodsmak i munnen och hundrasjuttioelvatusen i puls. Fy fan säger jag bara. Mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra. Nu ska vi se om det blir någon träningsvärk imorgon. Skratta ni bara, men sannolikheten för det är tragiskt nog rätt stor.

Jahapp.

2008-05-15T19:02:00.003+02:00

Jahapp, det här var lite spooky. Mitt förra inlägg har försvunnit. Bara sådär. Borta. Det komiska är ju att jag i inlägget skrev att jag funderade på att sluta blogga. Men se det gillades tydligen inte, det plockar vi genast bort tänkte datorn. Skumt. Det spökar in my computer.

Den naturliga förklaringen är att jag antagligen raderat inlägget alldeles själv, av misstag, när jag höll på att se över mina gamla inlägg. Internetanslutningen levde nämligen rövare och hängde sig gång på gång vilket resulterade i en mycket otålig Sarah som hann utföra ett antal galna tryck på diverse olika ikoner. Det är den naturliga förklaringen. Men jag tror på spöken i datorn. Det är så mycket roligare.

Nostalgi.

2008-04-18T16:07:00.003+02:00

Hade glömt bort hur jäkla rolig Linus på linjen var, och fortfarande är. Det bästa är när han hånskrattar åt saker och ting, ha ha, får mig fortfarande att skratta varje gång.

Vafanopoli.

2008-04-14T20:37:00.003+02:00

Ååååh, hur seg kan en sida bli egentligen! Jag talar förstås om studera.nu-sidan, eller ska jag kanske säga snigelslem.nångånginomdetnärmasteseklet-sidan. Ja, jag är irriterad! Det är som om det vore nån jäkla överraskning för dem att tusentals männsikor måste söka sina kurser via deras sida.

- Titta Leffe va många besökare vi har idag.
- Ja, se på fan, vad kan det bero på?
- Vet inte, men sidan håller bara för tre personer åt gången.
- Jobbigt.
- Mmm.

När jag äntligen lyckas komma fram till sidan där kurserna kan sökas så stängs allt ner. Bara sådär. "Dina sidor och Hitta utbildning är stängda" "Tekniska problem, försök igen om en stund". OM EN STUND! Det har ju tagit mig en hel evighet att bara komma fram till "hitta utbildning-sidan" och snigel.nu säger åt mig att försöka igen om en stund. När då? När ansökningstiden har gått ut eller? Är det ok om jag försöker då? Försök ha en sida som fungerar istället! Nä, jag tror jag skiter i det här nu innan den stora ådern i min panna brister. Kanske jag ska ta min ansökning och gå med den direkt till Strömsund istället, lär väl hinna fram och tillbaka snabbare än studera.nu kan säga överbelastning.

Trött.

2008-04-04T10:21:00.001+02:00

All work and no play makes Sarah a dull girl!

Make it stop.

2008-03-21T11:55:00.004+01:00

Jag försöker skriva en säljande synopsis. Min granne försöker maximera ljudet på sin stereo, med hjälp av hemsk schlagermusik. Dessa två saker går inte ihop. Alldeles nyss var det eurotechnoskit med E-Type och innan det var det nyckelharpor och hest skrål, alltså Nordman. Just nu är det Sanna Nielsen som sjunger Empty Room och hon har dagen till ära med sig en alldeles speciell körgäst, MIN TONDÖVA GRANNE!

Skjut mig nu!

Var det bra så?

2008-03-20T17:15:00.002+01:00

Det är motvilligt som jag inser att jag är i ett desperat behov av ett extrajobb. Innan har jag bara varit i behov, men nu är jag som sagt i ett desperat behov. Eftersom jag inte är intresserad av att få ut något mer av mitt extrajobb än själva löneutbetalningen, så har jag, lat som jag är, valt att gå tillbaka till mitt sensate extrajobb - kassan på ICA. Jag kommer att bli behovsanställd och får därmed inga fasta tider, utan jag får hoppa in extra när det behövs. Vi som jobbat på ICA tidigare vet dock att detta inte alls stämmer. Det brukar ta ungefär en månad, sedan är du helt plötsligt timanställd med ett fast schema där varje helg det närmsta året är vigt åt ICA. Du är med andra ord fångad i ICA-nätet och vägen ut är svår att hitta.

Var det bra så?
Papperskasse eller plast?
Ville du ha ditt kvitto?

Ååååh, jag har saknat dig kära ICA, vi kommer att ha så kul tillsammans!

Taskig tajming.

2008-03-13T16:23:00.004+01:00

Det är precis vad jag har det, taskig tajming. Lyckades bli sjuk just när jag liksom inte fick bli det. Känner mig som en liten bov. Har inte bidragit mycket till grupparbetet i skolan, har missat föreläsningar, har fått skjuta upp min frisörtid och så är det ju det här med träningen. Så jäkla typiskt, nu har jag ju inte kunnat gå iväg och träna heller på tre dagar. Hmm, vad ironiskt det lät, men jag är faktiskt seriös. Hur ska jag någonsin kunna komma i form när de små virusarna inte vill lämna min kropp. Not that I blame them, det är säkert skitkul att bo inuti mig till skillnad från att segla runt i tomma intet, eller vad de nu gör de små virusarna när de inte väljer att infektera min kropp. Ja, jag erkänner, jag har väldigt knappa, eller kanske till och med obefintliga, kunskaper när det kommer till virus och bakterier. De kanske inte flyger i tomma intet, men nånstans ligger de och lurar i alla fall.

Jag hade ett syfte med det här inlägget när jag började skriva. Jodå, det hade jag. Nu är det borta. Så det blir väl inte bättre än så här. Imorgon ska jag till Västerås och gå vilse. När jag har slutat gå vilse ska jag träffa min grupp och prata om interaktiva multimedier. Såja, såja, stilla er allihopa, er tid kommer för sånt skoj. Jag lovar.

Ett ord.

2008-03-07T08:53:00.002+01:00

Träningsvärk.

Det gör ont när jag andas in. Det gör ont när jag andas ut. Tränade ett sånt där jäkla corepass igår, för mage och rygg. All världens skumma övningar fick jag genomlida, den ena jobbigare än den andra. Den värsta övningen kallades plankan, vilket innebar att du skulle hålla upp kroppen rakt som en planka när du låg ned.

- Se till att plankan är rak och fin allihopa, inga böjda plankor här inte, spänn kroppen!

Ska bara säga att min planka inte bara var böjd, den ruttnade ihop helt och gick till slut helt itu.

Han är flitig, legogubben.

2008-03-06T09:02:00.017+01:00

Han har jobbat nonstop sen vi satte ihop honom. Fraktat jord, grävt upp lera och drillat med sin borr. Observera hur nonchalant han åker med spaden i ena handen, men så har han ju några år i branschen också.

Det kan vara så att jag har lite för mycket fritid. Så kan det vara. Eller så kan det vara så att det här legot har väckt mitt barnasinne till liv igen. Eller, och det här är nog det mest troliga alternativet, så kan det vara så att jag har fått en knäpp!

Vad gör ni på högskolan?

2008-03-04T10:17:00.003+01:00

Jag går på högskola. Där bygger vi med lego. Och lite annat. Men just nu så bygger vi mest lego.

Jag har fått i uppgift att producera en instruktionsmanual till en legobyggsats. Problemet? Jag får inte använda mig av några som helst illustrationer. Inga bilder, inga symboler, nada. Med endast text ska jag på enklast möjliga vis försöka förklara hur ett tjugotal små legobitar kan bilda en fullt fungerande liten legogrävskopa. Trixigt värre. Men utmanande.

Trött.

2008-02-28T09:22:00.002+01:00

Att jag är konstant trött och ofta yr och borta i huvudet, det är jag van vid, det är dessvärre mitt naturliga tillstånd. Men de senaste dagarna har tröttheten eskalerat och jag har utöver den haft ett ihållande tryck över bröstet och tungt att andas. När min vänstra arm domnade bort i söndagsnatt kände jag att det faktiskt fick vara nog. In till sjukhuset för att äntligen få svar på vad som är fel med mig. Trodde jag ja. Blodprover togs, blodtrycket mättes, lungor och hjärta lyssnades på och EKG utfördes, men hittade de något, nix. Jag är så frisk som man kan bli tydligen. Inte ens någon liten järnbrist eller liknande. Utmärkta värden och ett hjärta som slog på som det skulle. Skönt kan tyckas, men jag mår fortfarande inte bra. Trycket har inte lättat och tröttheten har definitivt inte avtagit. Kan jag lida av någon form av inbillningssjuka? Antagligen är det som jag alltid befarat, det sitter i psyket. Psykdoktorn nästa tack!

Så här jobbar de i Norge.

2008-02-22T14:36:00.004+01:00

Jag som funderar på extrajobb, "pantarbetare" i Norge verkar lockande!

Dagens mantra.

2008-02-21T09:38:00.004+01:00

Måste plugga, måste plugga, vill inte kugga,
måste plugga, måste plugga, vill inte kugga!

Så här ska hissmusik låta.

2008-02-13T19:25:00.003+01:00

Ane Brun och Nina Kinert, två skönsjungande damer. Har precis köpt biljetter till Ane Brun i april, undrar om det är ståplats i Katarinahissen som gäller?

Va nu då?

2008-02-10T09:07:00.000+01:00

Igår tränade jag. Och idag har jag världens träningsvärk.

Skulle man kunna tro.

Men så är icke fallet.

Förvånansvärt nog så är jag bara lite stel och har inte alls fått den där mördande värken som vanligtvis brukar komma efter en "förstagångsträning". I och för sig tränade jag ju inte så att jag stupade precis, lite kondition på maskiner och sedan simmade jag. Men ändå, jag trodde att jag skulle vara helt mör idag. Det är något som inte stämmer...

White people dancing.

2008-02-02T20:19:00.000+01:00

Älskar Dave Chappelle och det här klippet! Det bästa är inne på frisörsalongen när John Mayer spelar elgitarr: "Ey yo, shut the fuck up!" Ha ha ha, så jäkla roligt!

Ny design.

2008-02-02T12:37:00.000+01:00

Nu är det ny fräsch design på sidan. Har tagit den söta lilla blomman från Isa Form, hon gör så snygga illustrationer, helt i min smak. (Tack Lina för länken på din bloggsida.) Borde försöka designa något eget coolt egentligen, men tålamodet finns inte riktigt där. Eller om jag ska vara helt ärlig, och det ska man väl vara, så finns varken tålamod eller den konstnärliga förmågan där. Inte när det gäller att rita i alla fall.

Nu till något helt annat.

Jag har blivit helt jazzfrälst. Igen får jag väl tillägga. Pappa och jag var nämligen och lyssnade på Blue House Jazz förra veckan och det var SÅ jäkla bra! Det var en blandning av Royal Philharmonic Strings och Bluehouse Jazz Orchestra, ett riktigt bra samarbete mellan stråkar och blås. Alla musiker var så ruskigt begåvade, nästan irriterande bra, ha ha. Det är så härligt att höra jazz live, det är verkligen så det ska upplevas. Måste säga att jag faktiskt blev lite sugen på att spela igen. Synd att jag inte har saxofonen kvar. Jag får satsa på min gitarr istället, verkligen det jazzigaste av instrument, he he, den stör i alla fall inte grannarna lika mycket. Jag får försöka jazza loss lite med gitarren, det kan nog bli intressant!

För att den är bra.

2008-02-01T23:22:00.000+01:00

Jonna Lee & Ed Harcourt "And Your Love"
Jag har nynnat på den här låten i flera dagar nu. Gillar den lite tvistade och mörka videon också.

Kvinna i nöd.

2008-02-01T19:03:00.000+01:00

Vart är männen när man behöver dem? Jag har försökt få upp en burk med sparris i säkert tio minuter nu. Det går inte! Jag har provat handduk, redskap, våld och åter våld, men burkjäveln vill inte öppna sig. I want my sparris, and I want it NOW!! Och jag blir ännu mer irriterad när jag tänker på att Janne sitter i Åre, på after-ski, utan några som helst sparrisproblem. Grrrrr.

Update:
Plötsligt sa det plopp! Aaah!

Skityoutube.

2008-02-01T17:34:00.000+01:00

Har försökt att lägga upp videos på bloggen men youtube samarbetar inte med mig. Frustrerande.

Idag har jag köpt träningskort.
Har jag tränat idag: NEJ!
Idag har jag KÖPT träningskort.

Chocolate thunder.

2008-01-27T21:05:00.000+01:00

Jag må vara en chokladälskare och det må vara "that special time of the month", MEN det här är extremt även för att vara mig! Jag vet inte vad som har hänt men jag kan inte sluta baka, baka med kakao ska tilläggas. Chokladmuffins har jag bakat två gånger de senaste dagarna och ikväll smällde det till och blev chokladbollar och sega chokladrutor. Om jag inte tröttnat på choklad? Ånej då, icke! Det är som om någon tagit över min kropp. Någon som kan äta mängder av choklad och ändå vilja ha mer. Jag tror att jag har blivit besatt av en chokladbakande ande. En manisk sådan. Jag kanske ska boka in exorcisten redan nu.

Plågan över för denna gång.

2008-01-21T16:13:00.000+01:00

Tentan är inskickad.
Jag kan pusta ut.
For now.

Nya kursen kickade igång idag. Labbar, grupparbeten, videokameror och en fet kursbok på engelska är några av ingredienserna. Kan bli kul. Kan också bli lite jobbigt. Som det brukar vara helt enkelt - kul blandat med lite jobbigt plus en dos svårt som sedan kryddas med lite ångest. En helt vanlig kurs på högskolan.

Jag suger.

2008-01-17T15:24:00.000+01:00

Jomen jag vet faktiskt att det är så. Jag suger rejält just nu. Har så smått, och jag lägger extrem betoning på smått, börjat med hemtentan nu och det jag har kommit fram till är:

A - uppgiften är svårare än vad jag förväntat mig
B - uppgiften är tråkigare än vad jag förväntat mig
C - jag är mer pucko än vad jag någonsin kunnat förvänta mig

Så slutsatsen är helt enkelt att puckojag kommer att få spendera helgen tillsammans med en svår och tråkig uppgift.

Jodå, jag lever fortfarande.

2008-01-16T18:54:00.000+01:00

I måndags fick jag en hemtenta. Idag är det onsdag och hemtentan ligger fortfarande orörd. Imorgon är det torsdag och då SKA jag börja. Jag MÅSTE börja! Jag förstår inte varför ska det vara så jäkla svårt för mig att sätta igång med saker och ting. Det är som ett återkommande tema i mitt liv, att skjuta upp saker in i det längsta. Om det skulle skrivas en bok om mitt liv skulle den heta "Konsten att skjuta upp allt: en guide till ett liv i stress" och den efterföljande filmen skulle heta "Tjejen som aldrig kom till skott". Storsäljare!

Ska köpa träningskort om en vecka. Har köpt lite nya träningskläder redan nu, man kan ju aldrig vara för förberedd. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot träningsdebuten. Eller ser fram emot kanske är fel uttryck. Det är mer som ett jobb. A work that´s got to be done, helt enkelt. Bara jag kommer förbi den där första helvetesmånaden. Månaden där man upptäcker nya muskler som man inte hade en aning om att man hade. Månaden där man vaknar med träningsvärken from hell varje dag och det dröjer till lunch innan man känner sig någorlunda rörlig. Månaden där varje genomfört träningspass känns som en bragd värd en guldmedalj. Om jag bara kommer förbi den helvetesmånaden så borde allt gå fint. Jodå, det borde inte vara några problem alls. Det kanske till och med blir drägligt att träna. Kanske, sa jag.

2008.

2008-01-01T15:10:00.000+01:00

Då börjar vi om på ny kula igen.
2008.
Undrar vad som kommer hända detta år?
Kan 2008 vara det året där jag blir riktigt rik?
Jo, jag tror det. Jag har det liksom på känn. Det börjar bli dags nu.

Uppdatering:
2008 är även året där jag lovar att INTE blogga om Facebook.
Jo, jag lovar!

Run for your lives.

2007-12-31T14:20:00.001+01:00

Det sprider sig värre än pesten vill jag lova. Jamen, jag pratar ju om Facebook såklart, vad annars? Nu har min allra tappraste Facebookmotståndare också trillat dit. Hon som ALDRIG skulle sjunka så lågt som till att skaffa ett Facebookkonto. Nä, fan, det är nog bäst att springa och gömma sig om pesten inte tagit dig ännu. Janne, run! Run like the wind! Save yourself! Run for your life!

Save me.

2007-12-22T10:40:00.000+01:00

Det är som en drog.
När du är utan den får du abstinens.
Du kan inte sluta tänka på den.
Hela din tillvaro kretsar kring hur och när du ska få träffa den.
Den får dig att försumma dina nära och kära.

Jag talar förstås om "helvetesFacebook".

Sarah is skäms.

2007-12-20T17:15:00.000+01:00

För några månader sedan skrev jag ett rätt sarkastiskt inlägg om hur starkt jag ogillade Facebook. Jag lovade mig själv att aldrig bli medlem. Det intresserade mig helt enkelt inte. Men det här var ju flera månader sedan, man måste ju få ändra sig, eller hur?

"Har du Facebook?"
"Jo, det har jag faktiskt."

Jag skäms för att erkänna detta, men jag har trillat dit. Och inte så lite heller. Det känns som om helvetesFacebook har mig i ett stadigt grepp och vägrar att släppa taget. Jag hoppas att det är nyhetens behag, att beroendekänslan lägger sig efter ett tag, för det enda jag har i huvudet nu är att "adda" vänner och "adda" bilder och "poka" någon. Usch, jag använder Facebook-uttryck också. Jag visste att det skulle bli såhär. Fan, fan, fan!

"Hi, my name is Sarah and I'm a Facebook-addict!"
"Hi Sarah!"

Tung som bly...

2007-12-18T14:13:00.000+01:00

...är min kropp idag. Jag tror jag har gått upp tio kilo under natten. Är det möjligt? Eller så är det den här jäkla förkylningen som gör så att jag känner mig som en tung blyhög. Eller förkylning och förkylning, en böld i halsen är nog en mer passande beskrivning. Det finns snart ingen mer plats att svälja på. Hoppas det går över till jul. Jag måste ha plats att svälja ner all julmat.

Happy anniversary.

2007-12-17T17:58:00.000+01:00

Idag har jag och Janne 2-års anniversary. Kommer inte på det svenska ordet för anniversary, antagligen för att jag är så jäkla internationell. Snart pratar jag med brytning också. I vilket fall som helst så ska vi äta trerätters middag snart. Hemma. Jag vet, det drog ner lite grann, men jag är faktiskt sjuk med halsont och febrig panna, så hemma it is. (Märkte ni, där smög engelskan in igen, jag e väl för hipp.)

Förrätt: Baguette med proscioutto, ruccola och olivolja.
Maincourse: File mignon (oxfile alltså) med rostad potatis och bea.
Dessert: Kladdkaka med vaniljglass.

Kanske får börja med en whisky för att lätta upp lite i halsen. Det ska ju vara bra har jag hört. Att jag inte är överförtjust i whisky går inte att ta hänsyn till i detta fall. Det e bara å häll i sig. Allt för hälsan!

Måste passa på att gratta min syster också som fyller år idag. Grattis grattis stora systeryster!

Julhysteri.

2007-12-16T11:18:00.000+01:00

Den vanliga julhysterin har inte infunnit sig detta år. Jag är ute i så god tid med allting att jag börjar känna mig en aning orolig. Har jag glömt någonting? Eller är jag helt enkelt så jäkla effektiv och förutseende detta år? Låter inte så troligt. Antagligen vaknar jag väl upp dan före julafton och kommer på allt som jag har glömt.

Igår var jag i alla fall inne i stan med hela familjen och trängdes med de julhysteriska. Det är en liten tradition som vi har, inte att trängas just men att åka in och julhandla tillsammans. Och fika. Jag tror fikan väger minst lika tungt, om inte mer, än själva julhandlandet. I vilket fall som helst hittade jag hur mycket fina saker som helst. Åt mig själv. Så är det alltid. Det enda problemet är att jag nu inte vet hur jag ska finansiera det hela. Svartjobb kanske. Någon som har en idé på ett bra extrajobb med bra cash?

Tyst som i graven.

2007-12-12T16:18:00.001+01:00

Det har varit oroväckande tyst från grannen. Oftast brukar hans tunga elefantsteg och andra suspekta dunsar höras med jämna mellanrum. Men icke. Helt tyst. Inte en endaste liten dunk. Kanske brakfesten i helgen tog kål på honom? Det lät nämligen som om de slände varandra i väggen. Upprepade gånger. I takt med elektrotechnomusiken förstås. Ja, alla festar vi på olika sätt. Jag funderar på att hyra in ett trumset som jag kan gå lös på. Det tycker jag verkar festligt.

Natt som dag.

2007-12-09T11:10:00.000+01:00

Dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk.
HELA JÄVLA TIDEN!

Grannfejden nästa!

Grattis mami.

2007-12-07T23:19:00.000+01:00

Idag har vi firat lilla mamsen, fast hennes födelsedag i själva verket var igår. Grattis, grattis! Det blev tårtbit till idolfinalen hemma hos mami och papi. Snacka om utdragen final, femtielva snabbrepriser hit och dit innan vinnaren utsågs. Skönt att hysterin är över för den här gången.

Nu till något helt annat. Någon granne här i huset måste ha köpt ny stereo eller typ en subwoofer. Han, för jag misstänker utan någon som helst grund att det är en han, har spelat nu i fyra dagar i sträck. Är det bra musik? Självklart inte! Det är någon typ av techno eller electromusik med MYCKET bas. Det är jävligt irriterande och jag känner snart att jag måste få reda på vilken lägenhet oljudet kommer ifrån. Annars ska jag bli en sån där sur "sätta-upp-klagolappar-i-porten-tant"!

"Ni på våning tre som spelar sådan där dunka dunka musik när jag ska se på Bingolotto julspecial, kan ni vara så goda att sluta upp med det. Jag har fått nog! Någon måtta får det väl ändå vara!"

En trevlig överraskning.

2007-12-06T22:33:00.000+01:00

Jag gick in på WebCT-sidan (där vi skrev tentan) för att kolla mitt resultat igen och, hör och häpna, poängen hade stigit. Underligt nog så har jag hux flux fått 58 poäng istället, alltså fyra poäng till. Detta betyder att jag istället för G fick ett stort fett VG på tentan! Det kallar jag en trevlig överraskning.

Lusse Lelle is in da house.

2007-12-01T19:56:00.000+01:00

Jag vet inte vad som flugit i mig men jag har helt plötsligt blivit väldigt huslig av mig. Jag har idag städat, köpt julstjärnor (blommor alltså), julpyntat, och lyssna noga nu, det är nu det smäller: jag har gjort en egen pepparkaksdeg! Det måste väl ändå vara ambitiöst. I min värld ger det i alla fall en mängd vuxenpoäng. Vågar dock inte skryta för mycket ännu, degen står i kylen nu över natten och ska bakas ut imorgon, då jag även tänkt baka lussebullar. Jag vet, det tar aldrig slut! Kalla mig gärna husmor från och med nu. Så här fint blev det i vardagsrumsfönstret:

Janne ser väldigt bister ut. Kan bero på att han försöker se en fotbollsmatch på datorn medan jag springer runt och pyntar och fotar. Om jag skulle blivit irriterad om jag var han? Nädå, inte alls.

I köket står än så länge bara en ljusstake, men till lucia ska det hängas upp apelsiner med nejlikor i köksfönstret. Haha, jag roas själv av hur husmorsaktig jag låter. "Och gröt ska ställas ut till tomten på julafton!" Haha, nä där går faktiskt gränsen.

Nu ska jag äta lite snarr och kolla tv. Ingen utgång denna helg. Husmor måste ta det lugnt och ladda inför morgondagens sysslor.

Och hon kom segrande ur striden.

2007-11-30T17:25:00.001+01:00

Tydligen hade jag lärt mig någonting. Tentan gick över all förväntan, 54/73, ett klart godkänt. Den förvirrade lätt panikslagna pluggstilen verkar ge utdelning.

Ögon som går i kors.

2007-11-29T23:12:00.000+01:00

I AM ALL PLUGGED OUT!

Denna fras kan översättas med att jag är urkopplad, inte har någon ström helt enkelt. Eller att jag har pluggat så mycket så att jag är helt färdig, uttömd. I mitt fall har jag under dagen varit både strömlös och nu framåt kvällen även färdigpluggad. Eftersom jag är just färdigpluggad borde jag känna mig redo inför morgondagens tenta. Ack, nej kära vänner, så fel ni har. Jag tror aldrig att jag känt mig mer förvirrad inför en tenta. Jag har läst massor men kan ingenting! Är det överhuvudtaget möjligt kan man fråga sig? Förhoppningsvis inte svarar jag då. Men det är i alla fall så det känns.

Seans.

2007-11-25T10:37:00.000+01:00

Igår var jag med om något väldigt fascinerande. Jag var på en storseans. Det kan låta en aning flummigt, jag vet, men det kändes inte alls oseriöst eller flummigt. Jag har ju i och för sig alltid trott på att det finns något mer efter detta liv, att ens själ lever vidare på något sätt, och efter igår är jag såklart ännu mer övertygad. Min skeptiske sambo tror förstås att allt är påhitt och humbug. Ändå kan tilläggas att han är livrädd för allt som har med andar, spöken och övernaturliga fenomen att göra. Motsägelsefullt så in i katten, visst är det!

I vilket fall som helst var det ungefär 500 personer på den här storseansen, och ett medium givetvis. Mediet fick kontakt med andar från "den andra sidan" och kopplade dem till olika människor i lokalen. Om man nu inte tror att detta var uppgjort på något vis, så var det väldigt intressant hur exakt mediet kunde berätta vissa saker. Det var riktigt spännande. Ett tjugotal människor fick kontakt med någon som gått bort i deras närhet och vissa blev rätt tagna. Själv vet jag inte hur jag skulle reagerat, antagligen blivit livrädd, ha ha.

Tänkte att jag ska börja lura i Janne nu att jag känner av andar här hemma och ser skuggfigurer och sånt, bara för att skrämma upp honom. Elakt va. Moahahaha! Det är min sadistiska sida som kommer fram. Risken är väl dock att jag blir rädd på riktigt och att det till slut börjar hända saker på riktigt. Det är nog bäst att jag inte driver med andevärlden. Jag vill inte hamna i onåd.

Back again.

2007-11-25T10:20:00.000+01:00

Det var visst så att jag var tillbaka igen, inte sant. Och ända sedan jag tog beslutet att trycka på play så har det varit väldigt tyst här på bloggen, inte sant. Vad det beror på? Ja, låt se nu. Jag får väl skylla på att jag varit tvungen att ta igen den tid som jag stod på paus. Dålig ursäkt? Jo, jag vet. Det jag försöker säga är att jag vet att jag varit dålig på att blogga, men håll i er nu - bättring är på väg!

Press play.

2007-11-13T11:49:00.000+01:00

Så.
Nu är jag igång igen.
Efter två jävliga veckor på paus med huvudbryderier och ett antal små livskriser, är livet äntligen i rullning igen.

Jag är tillbaka!

På paus.

2007-10-29T08:52:00.000+01:00

Jag har stått på paus ett tag nu. Hela mitt liv står på paus känns det som. Jag kommer inte framåt, utvecklas inte. Jag står still helt enkelt. Väldigt jobbig känsla. Helst av allt skulle jag vilja trycka på rewind och spola tillbaka bandet ett par år. Andra val skulle göras, annorlunda beslut skulle fattas, men viktigast av allt; dyrbar tid skulle återfås. Tid som jag har slösat bort genom att vela och hatta omkring hit och dit utan något riktigt mål.

Annars skulle jag gärna trycka på forward, spola fram bandet, se in i framtiden en liten liten stund. Se vad det blivit av mig. Det kanske skulle vara skrämmande. Antagligen är man inte den man tror att man kommer att vara om ett antal år. Livet tar ju oftast sin egen väg och det är bara att hänga med i alla svängarna.

Just nu står jag på paus helt enkelt. Eftersom det är omöjligt att spola bandet åt någon riktning tänkte jag i alla fall försöka sätta igång det igen. Jag ska trycka på play. Snart.

Än är det inte över.

2007-10-18T13:49:00.000+02:00

Firandet alltså. Födelsedagsfest vankas till helgen och när jag väl återhämtat mig från det är det väl dags för glöggfest skulle jag tro. Det jag försöker säga är att jag börjar bli gammal, vilket visar sig klart och tydligt genom det så kallade "dagen-efter-testet". Testet bör förslagsvis genomföras dagen efter du varit ute på krogen och tillvägagångssättet är enkelt. Du kollar helt enkelt hur lång tid det tar för dig att återhämta dig från kvällen innan. Ju längre tid det tar, desto äldre är du. Simple as that!

Något som inte heller är över ännu är kursen i grafisk form. Just när jag tror att jag har allt under kontroll är det något som går snett. Någon bild i layouten har helt plötsligt ändrat färgton, en font saknas i ena stunden för att strax därefter dyka upp igen, och olika skrivare verkar tolka layouten på totalt skilda vis. Nä, pust och stön och blä är allt jag har att säga om det just nu. Ska iväg till tryckeriet nu och se om de förstår vad det är jag håller på med. För jag tror inte att jag vet det längre.

It's partytime.

2007-10-13T13:54:00.000+02:00

Hör upp allihopa. Nedräkning och uppladdning har nu börjat. Födelsedagen är snart här och det ska firas i dagarna tre (säger man verkligen så, hmm). Ikväll blir det utgång. Imorgon blir det fika med tårta. Och på den stora dagen D, födelsedagen alltså, blir det restaurangbesök med la familia. Ser ut som att jag har lämnat min teori om att låta födelsedagen gå förbi obemärkt bakom mig. Äh, om jag nu ska fortsätta att bli äldre hela jäkla tiden så är det väl bäst att jag festar ordentligt nu, medan krafterna fortfarande finns där. Så resonerar jag. Logiskt, inte sant!

Världen gungar.

2007-10-11T17:11:00.000+02:00

Bokstavligen.

Det är riktigt gungigt i de nya glasögonen. Huvudet hänger inte riktigt med. Men jag ser som en örn, det känns som om jag går runt med förstoringsglas framför ögonen. Ingenting går mig förbi nu.

Eftersom jag håller vad jag lovat lägger jag ut ett par bilder på de nya brillorna. Jag är inte direkt fotogenic, så får ni stå ut med de något tillgjorda ansiktsuttrycken. Stackars mig. Jag har inget fotoansikte. Och jag har inget glasögonansikte.

Swenska tjej - It's the grej.

2007-10-11T17:10:00.001+02:00

Sedär ja.

2007-10-09T15:16:00.001+02:00

Jag har kommit på ett nytt revolutionerande system. Istället för att plugga i en timme, ha paus i en kvart, plugga i en timme osv. så gör jag precis tvärtom. Jag börjar med en paus på en timme, sedan pluggar jag i en kvart, tar en välbehövlig paus i ännu en timme, och sedan intensivt pluggande i en kvart igen. And so it goes on.

Sedär ja. Piece of kaka som man säger utomlands.

Om detta system fungerar återstår att se. Jag återkommer efter torsdag.

Brillis.

2007-10-09T13:07:00.000+02:00

Väntan är över. På torsdag blir jag glasögonbärare. Eller brillis som L så fint uttryckte det. Det är inte första gången, jag har haft glasögon under större delen av min skoltid, och nu är det alltså dags igen. Det ska bli riktigt skönt med tanke på att jag gått runt som ett blindstyre ett bra tag nu. Förhoppningsvis kommer även huvudvärk och trötthet försvinna i och med ankomsten av de nya brillorna. Man kan ju hoppas i alla fall, eller hur.

Har haft ett jäkla bestyr med att välja glasögonen. Processen har varit lång och alla inblandade har tröttnat på mig och mitt velande både en och två gånger. Men faktum är att jag inte har något glasögonansikte. Det är sant. Och det har krånglat till saker en hel del. Jag har ju till och med svårt att hitta solglasögon som jag ser någorlunda normal ut i, då förstår ni kanske. Det underlättar ju inte heller att man tar med sin pojkvän som smakråd och det visar sig att han passar perfekt i varenda jävla båge han sätter på sig.

- Älskling, kolla in de här då, retrostyle, coola va?
- Mmm, visst.
- Titta här, jag jobbar på reklambyrå!
- Ja, fina, men du, fokusera på mig nu.
- Ja ok. Wow, check it out, kan jag få de här i julklapp?

Tillslut bestämde jag mig i alla fall för ett par gröna guccibågar. Optikern tyckte att de passade mitt långsmala ansikte väl, så jag får väl lita på det. Och så var de ju gröna också, det kan liksom inte gå fel. Kan lägga upp en bild på mig i dem sen, så får ni säga ert.

Stressad.

2007-10-02T16:42:00.000+02:00

Jag känner mig stressad och det med all rätt. Jag har en delredovisning om ett par dagar och en dugga nästa vecka och tiden börjar bli knapp. Grafisk form är det jag pysslar med för tillfället. Kan tyckas låta väldigt roligt och spännande MEN det är precis lika krångligt och svårt som roligt och spännande. Jag skulle gärna vilja säga att jag är väl förberedd inför både redovisningen och duggan, men som vanligt så är fallet icke så.

Jag är inte lämpad för att studera på högskola.

Pressa mig.

2007-09-26T09:12:00.001+02:00

Jag har tänkt på det här med att kunna arbeta under press. Jag har inga problem med det alls. Det är då jag presterar som bäst. Men vad jag har problem med är att arbeta utan press. Hur går det till? Jag får liksom ingenting gjort om jag inte är under enorm press. Tänk er in i hur jag skulle fungera på en helt vanlig arbetsplats.

- Ursäkta, skulle du kunna hjälpa mig lite. Jag skulle behöva bli lite pressad för att få de här arbetsuppgifterna gjorda. Om du bara skulle kunna hjälpa till att skapa ett scenario där jag hamnar under enorm press så vore det jättebra.

- Nähä, inte tid, ok. Men om du bara kommer in och hotar mig lite då. Eller kör med lite utpressning. Det borde funka. Jag behöver bli pressad, fattar du. PRESSAD!

- Va, uppsöka läkare? Jag behöver ju bara lite hjälp med att få ändan ur vagnen. Är det konstigt det?

Dåligt samvete.

2007-09-24T18:37:00.001+02:00

Ok, jag har redan fått dåligt samvete över det förra inlägget. Det är inte snällt att skratta åt andras elände. Inte snällt alls. Uppenbarligen mådde ju den stackars tjejen väldigt dåligt och hon hade säkerligen mensvärk, men det var ju inte det som var det komiska i situationen. Det komiska är tystnaden medan hon är borta ur bild, och att hon när hon dyker upp igen är skittaggad och glad. Snacka om tjusig recovery.

Något som också är ganska kul är att killen som ringer in inte säger ett knyst förutom ordet tölp. Han kanske hamnade i ett chockläge. Undrar om han har fått uppsöka sjukhus efter den traumatiska händelsen.

Nä, nu börjar jag bli elak igen.

One hell of a mensvärk.

2007-09-24T16:11:00.001+02:00

Jag tror att jag precis har förlängt mitt liv med några år. Fy fan vad jag har skrattat. Garvat. Asflabbat. Har precis återhämtat mig faktiskt, pulsen är stabil igen och andningen jämn. Jaha, och vad är det som är så roligt då undrar ni nu säkert. Jo, det här klippet som jag hittade på Alex Schulmans blogg. Detta är bland det sjukaste jag sett på länge. Och efterreaktionen är suverän. "Jag har mensvärk!" Ha ha!

Hi, my name is John.

2007-09-20T16:18:00.000+02:00

Har ni någonsin försökt att lära er spela gitarr med hjälp av videon Learning Guitar For Dummies? Don't do it, säger jag bara. Jag har prövat. Och jag är inte glad.

Efter bara ett par minuter är jag redan irriterad på "the instructor", John Chappelle. Han är så helylle som man bara kan bli. Korrekt klädd i proper skjorta, nypressade kakibyxor och fotriktiga skor är han redo att have some fun and play some guitar. Det är väl i och för sig inget större fel med det, men jag stör mig på honom. Och jag stör mig rejält.

Som om det inte vore enerverande nog att han ser ut som "hej kom och hjälp mig", han pratar till en som om man vore en tvättäkta "dummie" också. Och inte nog med det, han försöker vara rolig också! Why, why, I ask? Humor verkar inte direkt vara hans starka sida. I själva verket misstänker jag att människan inte har någon form av humoristisk ådra i sig överhuvudtaget.

Efter att John mycket ingående demonstrerat för oss dummies hur en gitarr faktiskt ser ut, lovar han att vi ska börja skapa beautiful music together. Han lovar också att han kommer att spela de olika exemplen så som de ska låta, och inte på något annat sätt. Ja tack John, det känns som en självklarhet för mig, men skönt att du påpekade det.

Efter ytterligare några minuter är jag inte bara irriterad på John, jag vill dra ut honom från videon och slå min gitarr genom hans huvud. Jag kan tyckas lättretlig men hans prydliga yttre tillsammans med den inställsamma förståndiga rösten gör mig tokig. Och så mellan varje steg spelas en liten uppmuntrande (läs irriterande) trudilutt på gitarren. Aah så underbart vi har det tillsammans.

Kulmen nås när även skriftliga små anekdoter som "using a music stand doesn't make you a nerd", börjar dyka upp på skärmen. Jag står inte ut en sekund till. När jag hör John uppmuntra oss till att stämma in i allsång till Broder Jakob inser jag att om jag inte stänger av datorn nu genast så kommer med all sannolikhet den stora ådern i mitt huvud att explodera.

Jag kommer nog inte spela med John igen.

Min gitarr.

2007-09-18T22:14:00.000+02:00

Förra året fick jag en gitarr i julklapp. En svart stålsträngad gitarr. Förälskelsen var total.

Det första halvåret stod den orörd i sitt fodral. Sedan började jag ta fram den då och då, men mest för att titta på hur fin och blänkande svart den var. På något sätt utvecklade jag en underlig slags respekt för gitarren. Jag drog mig lite för att spela på den. Jag ville att ljuden som kom ifrån den skulle vara lika vackra som själva gitarren i sig. Och genom att låta den vara i sitt fodral lyckades jag hålla illusionen vid liv ganska länge.

Nu har jag dock kommit över förälskelsestadiet och insett att jag faktiskt vill spela på gitarren. Inte bara leva på idén om att jag skulle kunna spela. Jag kan idag stolt meddela att jag tagit mina tre första ackord.

Jag saknar något...

2007-09-18T15:42:00.000+02:00

...och detta något kallas för självdisciplin. Förmågan att behärska sig själv. Jag har den inte. Den finns inte. Borta. Eller så är den sönder. Kaputt.

Någon som har lust att låna ut lite självdisciplin till en obehärskad jävel?

Jahapp.

2007-09-17T16:12:00.000+02:00

Ett gäng tistlar hälsade mig välkommen hem idag.

Vad jag menar med det? Jo, jag menar att när jag kom hem idag låg en liten hög med tistelbollar och väntade på mig innanför ytterdörren.

Hur de har kommit dit? Ja, det undrar jag också.

Har du Facebook?

2007-09-17T08:45:00.000+02:00

Om jag får frågan en gång till är det mycket möjligt att jag exploderar.

- Har du Facebook?
- Nej.
- Va! Du måste skaffa Facebook!
- Jaha. Varför?
- Du kan kolla upp gamla ex, klasskamrater, folk du tappat kontakten med.
- Jaha.
- Men fattar du inte. Du kan snoka upp vad alla gör nu för tiden, hur de ser ut, vilka kompisar de har på Facebook. Det e skitkul!
- Jaha. Och sen kan folk kolla upp mig. Roligt, roligt.
- Äh. Du måste skaffa Facebook. Jag addar dig som kompis på en gång. Jag lovar.
- Jaha.

Tydligen måste jag skaffa Facebook inom en snar framtid. Så att jag kan kolla upp folk jag inte längre vill ha kontakt med, och så att de kan kolla upp mig. Det låter logiskt.

Japanese Silent Library

2007-09-02T14:47:00.001+02:00